Vart försvinner tiden???
Jag funderar nästan varje dag över hur fort allting går. Det känns som att tiden bara flyger iväg och jag vet inte varför?
Satt och kollade igenom Fridas nya uppladdade bilder på bilddagboken och får se en del ifrån 1:an och det känns som att det var igår, men ändå inte. Sen börjar man fråga sig själv om jag verkligen tog vara på den tiden för jag saknar den...
Ända sen jag började gymnasiet har dagarna, veckorna, månaderna sprungit iväg och jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande! Om mindre än två månader är jag 18 år! Fy fan, det låter ju hemskt egentligen... Folk ställer ännu mera krav på en och man ska ha körkort, jag får panik! Jag vet inte varför, men jag känner mig mer och mer stressad för varje dag som går. Tiden försinner mer och mer och jag kommer på mer och mer som jag MÅSTE göra dom närmsta månaderna, MEN HUR SKA JAG HINNA MED ALLT??? Körkort, praktikplats, projektarbete m.m...
Snart är man väl vuxen och har tagit sudenten, börjat jobba, flyttat hemifrån m.m... Det säger bara poff, så är man där, men är det positivt eller inte? Jag säger ofta att jag längtar tills jag skaffar eget och flyttar hemifrån, men vill jag verkligen det innerst inne???
Det känns tråkigt att säga det, men snart står man där och skriker" För vi har tagit studenten...". Hemskt säger jag just för att jag skulle kunna gå i skolan hela mitt liv och bara lära mig mer och mer saker. Ända sen gymnasiet har jag tyckt att skolan är rolig och vill inte att det ska ta slut, men det gör det en vacker dag...
Näe, nu ska jag sluta att fundera över livet, men det gäller nog att leva i nuet och ta vara på varje dag som livet ger. Nu börjar jag nog låta tråkig, men det är ju faktiskt så!
/Johanna
Satt och kollade igenom Fridas nya uppladdade bilder på bilddagboken och får se en del ifrån 1:an och det känns som att det var igår, men ändå inte. Sen börjar man fråga sig själv om jag verkligen tog vara på den tiden för jag saknar den...
Ända sen jag började gymnasiet har dagarna, veckorna, månaderna sprungit iväg och jag tycker faktiskt att det är lite skrämmande! Om mindre än två månader är jag 18 år! Fy fan, det låter ju hemskt egentligen... Folk ställer ännu mera krav på en och man ska ha körkort, jag får panik! Jag vet inte varför, men jag känner mig mer och mer stressad för varje dag som går. Tiden försinner mer och mer och jag kommer på mer och mer som jag MÅSTE göra dom närmsta månaderna, MEN HUR SKA JAG HINNA MED ALLT??? Körkort, praktikplats, projektarbete m.m...
Snart är man väl vuxen och har tagit sudenten, börjat jobba, flyttat hemifrån m.m... Det säger bara poff, så är man där, men är det positivt eller inte? Jag säger ofta att jag längtar tills jag skaffar eget och flyttar hemifrån, men vill jag verkligen det innerst inne???
Det känns tråkigt att säga det, men snart står man där och skriker" För vi har tagit studenten...". Hemskt säger jag just för att jag skulle kunna gå i skolan hela mitt liv och bara lära mig mer och mer saker. Ända sen gymnasiet har jag tyckt att skolan är rolig och vill inte att det ska ta slut, men det gör det en vacker dag...
Näe, nu ska jag sluta att fundera över livet, men det gäller nog att leva i nuet och ta vara på varje dag som livet ger. Nu börjar jag nog låta tråkig, men det är ju faktiskt så!
/Johanna
Kommentarer
Trackback
