Johanna Magnusson

Evelina gick runt på 38:34 eftersom hon forfarande kämpar med sin hälsporre. Jag hade ambitioner om att gå ut rätt så hårt och det gjorde jag, men efter 3 km tappade jag farten en del. Jag är ändå nöjd med min tid på 24:13 som är en förbättring ifrån förra året med nästan en minut. 

/Johanna

/Johanna

Idag har vi deltagit i Högsbyloppet. Vädret var inte riktigt med oss med regn och blåst. Det var riktigt kallt och stå och vänta innan start, men sen när man väl kom igång så tänkte man inte på det. 

Daniel gjorde löpardebut och sprang 6 km på 35:35 minuter och jag är så himla stolt över honom. Riktigt bra gjort och kul att han vill vara med oss i detta. 

Evelina och jag sprang milen och ingen av oss hade väl egentligen några större förväntningar eftersom båda har varit sjuka och inte tränat allt för mycket på sista tiden. Det gick dock väldigt bra för oss också. Evelina satte nytt personligt rekord med tiden 48:48 och jag sprang i mål på 54 minuter blankt. Så trots väder och vind så var alla jättenöjda med sina insatser. :)

/Johanna

/Johanna

/Johanna

En mer positiv version av Växjömarathon hittar ni på länken nedan:

Det är min syster Evelina som har skrivit den och hon sprang på den fenomenala tiden 4:42:12. Vilket är riktigt bra gjort!

/Johanna

Allting kändes bra innan. Jag var helt klart bättre tränad än inför Stockholm marathon och dessutom skadefri. 

Dom tre första varven sprang vi tillsammans, men sen kände jag att min mage började strejka. Jag provade att gå på toa, drack vatten, tog några russin, men det gjorde inte saken bättre. Snarare tvärtom. Jag kräktes två gånger utefter banan och efter cirka 35 km gav jag upp. Jag hade tagit mig runt 7 varv och hade 1 kvar och vilken idiot ger upp då liksom?! Men det gick verkligen inte mer, kroppen sa nej. Magen var helt upp och nervänd och jag var så himla arg på mig själv för att det knappt gick att springa. Det värsta var att det var första gången det kändes tråkigt att springa. Visst har man upplevt många gånger då det har varit tufft och motigt, men aldrig så som jag kände då. Jag vet inte alls vad det berodde på att kroppen sa ifrån. Kanske hade jag druckit för mycket eller lite vatten, ätit något annorlunda eller sovit för dåligt. Det jag lärde mig utav det loppet var att man ska lyssna på kroppen och inte pressa sig alltför hårt, utan ibland är det nog bättre att bryta innan det går för långt. 

/Johanna

Helgen har tillbringats i Stockholm med Evelina +21andra tjejer för vi har sprungit Tjejmilen. Det är så himla smidigt med bussresor för allt är liksom ordnat och man behöver typ inte tänka på nått. 

 

Det första vi gjorde när vi kom upp på fredagskvällen var att hämta nummerlapparna och kolla in mässan. Eve och jag passade även på att anmäla oss till nästa år. Lika bra att ha det gjort eftersom vi ändå har tänkt att springa då också. 

 

På lördagen var det dax för loppet och allt kändes väldigt bra, både dagsformen och stämningen innan. Däremot så var det väldigt varmt. Förra året så var det extremt varmt och då föll jag ihop när jag kom imål så allt kunde bara bli bättre i år hade jag bestämt mig för. Evelina och jag hamnade längst fram i vår startgrupp så när startskottet gick så fick vi upp ett väldans tempo. Dom första fyra kilometrarna gick kanon sen blev det tufft både med värmen och allt folk för då kom vi ifatt en massa. Jag bestämnde mig för att ta det lite lugnare andra halvan så jag skulle slippa att bli omhändertagen i år också. Min tid blev 57:52 och det är väl helt okej. Är däremot så himla stolt över Eve som sprang på 50:02! Helt fantastisk tid!

 

På kvällen åt vi gemensam middag och söndagen ägnades åt shopping innan hemfärd. Sammanfattningsvis en riktigt bra helg! :-)

 

På tiden att jag skriver nått här nu!

Helgen har varit mycket bra. I fredags firade vi Daniel som fyllde år förra tisdagen, så vi hade besök både utav min och Daniels familj.

 

Lördagen bestod av löpning. På förmiddagen så var Evelina och jag i Växjö och sprang seedingloppet inför Göteborgsvarvet. Det kändes som att det kunde ha gått hur som helst för kroppen har varit allmänt seg och konstig dom två senaste veckorna, så träningen har nästan legat på is. MEN det gick ändå kanon! Både Eve och jag satte nytt personligt rekord på milen så vi är jättenöjda! Evelina sprang på 51:14 och jag på 53:52 så det känns riktigt bra att formen går åt rätt håll! :-)

 

På kvällen var det dax för Nattloppet i Kalmar och det var däremot raka motsatsen, rena besvikelsen. Det var så himla mycket folk och väldigt, väldigt trångt. Uppvärmningen såg vi inte ens och när loppet startade så kom det folk och gick i motsatt riktning. Springa gick knappt, utan i början så fick man jogga och vid slottet så bildades det typ kö för att det var så trångt. Enda positiva var väl stämningen typ, men det var nog första och sista nattloppet för min del.

 

 

I lördags sprang Evelina och jag Mönsterås stadslopp. Vi hade inga större förväntningar på hur det skulle gå, precis en vecka efter maraton. Utan vi kände mest att vi ville vara med när dom väl anordnar nått lopp i närheten.

 

Tyvärr så gick det inget vidare för mig för jag mådde dåligt nästan hela loppet och det kändes som om jag skulle spy vid 4 km. Jag lyckades dock ta mig runt, men precis när jag kom i mål så var jag tvungen att kräkas... Värme och jag går verkligen inte ihop alltså. Det var likadant på Tjejmilen för då föll jag ihop i målet, men det är bara till att ta nya tag.

 

Bättre gick det däremot för Evelina som satte nytt personbästa på milen med 53:13, riktigt starkt gjort med tanke på vad vi hade sprungit veckan innan.

 

Nu har vi inga flera lopp förens i augusti så nu blir det bara träning och vila. :)

 

P4 Kalmar intervjuade oss innan loppet och så här lät det: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5883116&playaudio=4975513

 

I lördags sprang Evelina och jag vårt första maraton och det är bland det jobbigaste jag har gjort, men också det roligaste! Det var först på startlinjen som man förstod att det var på riktigt.

 

Det första varvet gick jättebra och jag försökte att ta det väldigt lugnt, dels för att jag skulle orka hela och dels för att jag var osäker på om min vad skulle hålla. Det gjorde den dock! Jag kände absolut INGENTING i benet under loppet. Det var helt otroligt för bara några dagar innan hade jag haft ont i vaden. Vilan kanske gjorde susen. Stelheten i benen efter 2,5 mil gick dock inte att göra mycket åt. Den var fruktansvärd, så till slut fick man gå en bit, springa en bit och hålla på så.

 

Efter andra varvet på Västerbron var jag jäkligt sliten, då kom det en 73-årig gubbe och tog tag i mig och frågade hur läget var egentligen. Tydligen så hade jag då gått/sprungit och frustat, stönat och svurit lite åt mig själv, utan att jag ens hade tänkt på det. Dom återstående sex kilometrarna hade jag sällskap med gubben och jag vet inte hur det hade gått om jag inte hade haft sällskap för det underlättade så mycket! Egentligen så ville man bara börja gå och ge upp allt, men han pratade hela tiden så då fick man annat att tänka på och man förträngde stelheten i benen.

 

Känslan när vi kom in på stadion är obeskrivlig. Jag var helt överlycklig och ännu gladare blev jag när jag fick syn på mamma, Daniel och Albin uppe på läktaren. När vi kom i mål gjorde gubben och jag highfive och jag hoppas verkligen att vi stöter på varandra även nästa år. För detta vill jag absolut göra flera gånger. :)

 

/Johanna

Jag har haft en fantastiskt bra helg i Göteborg med familjen och Anna och Oscar. Evelina och jag har för andra året i rad deltagit i Göteborgsvarvet. Det var otroligt mycket folk, både löpare och publik och väldigt, väldigt varmt. Jag var orolig över att jag inte skulle fixa det för jag hade varit jättedeppig över min jäkla vad hela veckan, men vila och voltaren verkade ha gjort susen för benet kändes mycket bättre i lördags. Jag tog mig runt på 2:12:11 och jag är väldigt nöjd med tiden med tanke på omständigheterna och jag förbättrade den också sen förra året, då jag sprang på 2:25:14. Evelina gjorde en otroligt bra tid som sprang på 1:59:59, snacka om på håret ifrån två timmar haha. Hon sprang på 2:27:00 förra året, så man kan ju verkligen säga att vi har utvecklats i alla fall! Nu laddar vi om inför marathon om 11 dagar!

 

 

I onsdags så var Evelina och jag i Växjö och sprang och mamma var med och tittade. Vi hade en väldans tur med vädret för det hade regnat hela dagen, men det var uppehåll hela tiden under loppet. 

Jag hade jätteont i benet och trodde inte jag skulle klarar fem kilometer med min onda vad. Även om det gjorde väldigt ont så tog jag mig runt och är jättenöjd med min tid på 25:08. 

Evelina sprang på 23:02, en helt galet bra tid! Hon kom på plats 27 av cirka 5000 löpare och jag på plats 85. Så vi var är båda jättenöjda med våra prestationer. :))

Efter frukosten gav jag mig ut och sprang. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli ett långpass i mycket lugnt tempo, utan att tänka på tider och fart och istället satsa på att vänja kroppen vid att hålla igång länge. Jag började med att springa till havsslätt och sedan köra 7 km där. Sedan sprang jag och vände vid Saltviksskylten och in mot stan igen och runt förbi Maxi och Scania  tills jag slutligen kom hem igen. Då var benen möra och totalt så blev det 24 km på 2 timmar och 36 minuter, så jag är nöjd. Det lär kännas imon, nu ska jag sova! 

Godnatt! 

/Johanna

Snart dags att sova för imon är det jobb igen.

/Johanna

Jag var ute och sprang 5 km förrut och det var väldigt varmt, men det gick fint. Har lite träningsvärk sen gymmet och intervallerna med Eve igår.

 

Efter löpningen fick det även bli lite cirkelträning. Jag drog ut hantlar, hopprep, pilatesboll m.m i trädgården och gjorde olika stationer. Albin var med och tog tiden och peppade. Helt otroligt att jag lyckades få bort han ifrån datorn! Nästa gång har han dessutom lovat att vara med. :)

 

 

/Johanna