Johanna Magnusson

Detta året har gått väldigt fort, men jag är verkligen klar med det. Jag kan inte påstå att det har varit något jättebra år. Träningen har mestadels varit tuff och många av alla planerade lopp likaså. Jag hoppas verkligen att det blir ändring på det 2019. Jobbet har också varit ganska så tufft.

 

Något som jag ändå är tacksam för är att jag och många i min närhet har fått vara friska och haft någorlunda hälsa. Det är något som jag försöker påminna mig själv om att uppskatta för det är verkligen ingen självklarhet. Tyvärr blev Brownie dock tvungen att lämna oss i höstas och det är det värsta som har hänt i år. Hon saknas verkligen!

 

Mestadels av tiden förutom jobb och träning har vi lagt på renovering av mitt hus och mitt i allt bestämde vi oss för att bo på Ödängla permanent. Det har vi hittills inte ångrat, utan tvärtom. Det är så lugnt och skönt här ute och jag saknar verkligen inte lägenheten i Oskarshamn. Det bästa i år får väl bli att jag köpte min tomt och att jag faktiskt klarar mig själv väldigt långt. Både ekonomiskt och praktiskt om det skulle behövas. Jag är dock väldigt glad att jag har Sebastian och att han vill leva med mig här ute. :-)

 

Nu sätter jag snart punkt för år 2018 och ser fram emot 2019. Då ska jag fortsätta i samma spår som innan. Bara försöka bli en ännu bättre version av mig själv. 

 

Gott nytt år!

 

/Johanna 

Jag njuter av att vara ledig några dagar till. Julen var mysig och lugn. Dagen innan var vi i Högsby och på julafton var vi i Fliseryd. På juldagen så kom min familj ut hit till Ödängla samt farmor, farfar, mormor och Ussa. Sebbe och jag hade gjort fläskytterfilé med potatisgratäng och sås. Det blev lyckat och jag uppskattar verkligen att vi kan bjuda ut folk hit och att vi får plats alltihop trots att vi inte bor så stort. 

 

Vi har även ungåtts med Nathalie och Simon. Nina har varit här en sväng och jag hoppas att Hanna och jag ska hinna ses medans hon är hemma. Annars så har vi mest tagit det lugnt och myst med Pepzi. Jag har tränat en del och vi har fixat lite här hemma. 

 

Imorgon blir det nyårsfirande här ute på Ödängla. 

 

/Johanna

För ungefär en månad sedan köpte jag ännu en cykel till mig själv. Denna gången blev det en tempohoj. Jag har känt att jag vill ta cyklingen till en nivå till och spanat på lite tempocyklar, men inte riktigt hittat någon som passar. Den här hittade jag på Facebook på Triathlon- köp och sälj. Cykeln hade gått cirka 20 mil utomhus, annars var den bara körd med trainer. Jag la en handpenning på den ganska så omgående och en vecka senare var jag och hämtade den. Först idag är första gången som jag har cyklat på den då jag har behövt införskaffa nya cykelskor med andra klossar. Jag fick nya skor av Sebbe i julklapp. :-) Sen har jag även varit i Kalmar idag och gjort min första bikefit. Efter jag hade gjort den så kändes cykeln ännu mer rätt och nu vet jag även hur jag ska sitta för att få ut så mycket som möjligt av min cykel. 

 

Jag kommer försöka nöta mycket inomhus nu så jag blir bekväm med cykeln så jag är redo för alla mil på vägarna sen. 

 

Jag ligger redan i sängen trots att klockan bara är lite efter åtta, men jag laddar för sista jobbveckan och ser fram emot lite ledighet. Jag summerar denna veckan dock som en bra träningsvecka:

 

MÅNDAG: 1 timmes gymträning med mestadels fokus på styrka, så välbehövligt!

 

TISDAG: 1 timmes cykling och jag grät nästan av lycka efteråt då jag senast satt på cykeln för en månad sedan och nästan då grät för att jag inte kunde cykla för att foten gjorde så ont. 

 

På onsdagen var jag hos fysioterapeuten och gjorde ultraljud på foten igen för att se om frakturen har läkt. Det var precis som jag har känt den senaste tiden att det går åt rätt håll. Jag går mycket bättre, men jag kan absolut inte springa än och frakturen var inte läkt helt och hållet så löpningen får vänta ett tag till. På onsdagen blev det ingen träning. 

 

TORSDAG: 1 km crawl innan jag mötte upp Nathalie i simhallen för lite bröstsim. Vi simmade 1100 meter så totalt 2,1 km.

 

FREDAG: Simmning igen. Denna gången med Evelina. Jag började dock simma innan hon kom så det blev längdrekord för min del med 3000 meter. Jag kände mig så jäkla stark i vattnet trots en veckan med dålig kost. Det kändes som att jag fick till en bra teknik och psyket fick sig även prövning när två män i triathlonkrisåldern kom och trodde dom ägde stället. Synd för dom att det fanns gott om Powerwoman på plast ;-)

 

LÖRDAG: VILA

 

SÖNDAG: 90 minuters cykling

 

Jag är så nöjd med veckan och hoppas att jag sakta med säkert kan bygga upp kroppen nu och göra den redo för mycket träning framöver. 

 

/Johanna