Torsdag
Hejsan! :)
Så var det torsdag igen och det känns så himla skönt för det betyder att skolveckan snart är slut och det betyder helg. :)
Jag tror aldrig jag har känt en sån här otrolig hemlängtan sen jag flyttade hit till Kalmar på deltid, men det är kanske inte så konstigt för på siståne har jag verkligen inte mått bra och jag tror att jag behöver en paus ifrån skolan och livet kring den också. Trots att jag trivs otroligt bra i skolan och livet som kalmarbo funkar helt okej, skulle till och med tänka mig att bo här i framtiden, så är det ändå så att hemma i Fliseryd finns min RIKTIGA trygghet. Det är där jag mår som bäst ändån med de personer jag älskar allra mest omkring mig; familj, vänner och husdjur.
När jag ändå har börjat skriva så kan jag ju fortsätta då. ;)
Jag har insett att det finns positiva saker med allting det gäller bara att ta fram det! Dom här två veckorna har jag verkligen varit nere i botten och jag trodde aldrig att jag skulle må så dåligt för så här dumma grejer MEN som jag sa innan, det finns även något positivt med detta. Jag har insett att jag har världens finaste människor som har stöttat och funnits här. Igår bröt jag ihop i skolan och mamma och pappa kom ner hit direkt och stöttade. Jag är otroligt bortskämd och tacksam för det är inte alla som har sånna här föräldrar. Ni är bäst så enkelt är det! Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer för förhoppningsvis så förstår ni det. ;)
Inte nog med att jag har världens bästa föräldrar så har jag även världens bästa vän, Magdalena. Hon ställer upp i alla lägen och är en av dom få som jag riktigt kan lita på. Jag förstår inte hur mitt liv skulle vara utan dig. Det skulle förmodligen aldrig gå för du är bäst! Jag hoppas så innerligt att vi ALLTID kan stå vid varandras sida så länge vi lever, vad som händer!
Mitt i alltihopa så har det största stödet för mig (i skolan) helt klart varit min klassföreståndare Mats. Bland alla rektorer och kuratorer så känner jag att han är den som förstår mig bäst och verkligen bryr sig, så fort jag mår dåligt.
Och alla mina snälla klasskompisar har säkert undrat varför jag har bettet mig konstigt, men jag vill även tacka dom för att dom orkar med mig ändå.
Jaa, jag tänkte egentligen skriva hur min dag har varit, men jag kände att jag måste få ur mig det här för trots allt skit så är jag världens lykligaste Johanna med så fina människor omkring mig, jag har sagt det förrut och jag säger det igen NI ÄR BÄST OCH JAG ÄLSKAR ER!!! :) <3 Och jag hoppas verkligen att ni har insett det nu genom det här...
/Johanna
Så var det torsdag igen och det känns så himla skönt för det betyder att skolveckan snart är slut och det betyder helg. :)
Jag tror aldrig jag har känt en sån här otrolig hemlängtan sen jag flyttade hit till Kalmar på deltid, men det är kanske inte så konstigt för på siståne har jag verkligen inte mått bra och jag tror att jag behöver en paus ifrån skolan och livet kring den också. Trots att jag trivs otroligt bra i skolan och livet som kalmarbo funkar helt okej, skulle till och med tänka mig att bo här i framtiden, så är det ändå så att hemma i Fliseryd finns min RIKTIGA trygghet. Det är där jag mår som bäst ändån med de personer jag älskar allra mest omkring mig; familj, vänner och husdjur.
När jag ändå har börjat skriva så kan jag ju fortsätta då. ;)
Jag har insett att det finns positiva saker med allting det gäller bara att ta fram det! Dom här två veckorna har jag verkligen varit nere i botten och jag trodde aldrig att jag skulle må så dåligt för så här dumma grejer MEN som jag sa innan, det finns även något positivt med detta. Jag har insett att jag har världens finaste människor som har stöttat och funnits här. Igår bröt jag ihop i skolan och mamma och pappa kom ner hit direkt och stöttade. Jag är otroligt bortskämd och tacksam för det är inte alla som har sånna här föräldrar. Ni är bäst så enkelt är det! Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer för förhoppningsvis så förstår ni det. ;)
Inte nog med att jag har världens bästa föräldrar så har jag även världens bästa vän, Magdalena. Hon ställer upp i alla lägen och är en av dom få som jag riktigt kan lita på. Jag förstår inte hur mitt liv skulle vara utan dig. Det skulle förmodligen aldrig gå för du är bäst! Jag hoppas så innerligt att vi ALLTID kan stå vid varandras sida så länge vi lever, vad som händer!
Mitt i alltihopa så har det största stödet för mig (i skolan) helt klart varit min klassföreståndare Mats. Bland alla rektorer och kuratorer så känner jag att han är den som förstår mig bäst och verkligen bryr sig, så fort jag mår dåligt.
Och alla mina snälla klasskompisar har säkert undrat varför jag har bettet mig konstigt, men jag vill även tacka dom för att dom orkar med mig ändå.
Jaa, jag tänkte egentligen skriva hur min dag har varit, men jag kände att jag måste få ur mig det här för trots allt skit så är jag världens lykligaste Johanna med så fina människor omkring mig, jag har sagt det förrut och jag säger det igen NI ÄR BÄST OCH JAG ÄLSKAR ER!!! :) <3 Och jag hoppas verkligen att ni har insett det nu genom det här...
/Johanna
Kommentarer
Trackback
