Har man en gång kommit in på OKG, så kommer man aldrig mera därifrån!
Nästa vecka ska Ronny och David, som jag har gått med i princip under hela min tid på NCC, in till Oskarshamn och jobba. Det är lite småjobb som ska göras där, bland annat flytta NCC:s egna kontor och byta några fönster på torget.
Sen BVB och CSV blev klart så har vi tre varit inlånade till en annan chef och jag har ALLTID trivts! :) Både med det första och lite mindre gänget, men också sen vi kom in på okgområdet till det lite större laget. ALLA är verkligen supersnälla och vad vore jobbet utan arbetskamrater? Nu har det till och med blivit så att jag byter om tillsammans med alla gubbar och lärlingar och det är liksom inget konstigt med det egentligen. Det allra bästa är att jag blir behandlad och accepterad precis som alla andra. Ja det är liksom ingen särbehandling bara för att jag är lärling eller tjej, utan jag är en i laget och det är så himla skönt. :)
Nu står jag i valet och kvalet om att antingen vara kvar på OKG eller följa med in till Oskarshamn på byggservice. Hjälp! Jag känner att jag vill utvecklas så mycket som möjligt och lära mig allt som bara går att lära, men det är samtidigt synd att lämna ett sådant härligt gäng och OKG är ju en väldigt speciell arbetsplats och jag är tacksam för att få ha chansen att jobba där. Cheferna har kommit överrens om att jag får välja var jag vill vara någonstans och när dom sa det så sa några jobbarkompisar: "Johanna ska va med oss!" och idag började dom prata om mutor för att jag skulle stanna kvar. Behöver jag säga att det känns bra att få höra sånt? :) Jag förklarade för min "tillfälliga" chef att jag antagligen följer med in till Oskarshamn, men det lät som att han också tycker att jag ska vara kvar på OKG för han påstod att det är nästan samma jobb, men att jag isåfall är välkommen tillbaka när jag vill. :)
Ibland känns det verkligen som att livet är för bra, men lite tur kanske det beror på också. ;) Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det där nervösa samtalet som jag ringde till Tobias i Januari skulle leda till så otroligt mycket. På dom här fyra månaderna har jag utvecklats väldigt mycket, lärt mig en hel del, blivit mer mogen, fått ett ännu bättre självförtroende och givetvis träffat väldigt många trevliga människor. :)
/Johanna
Sen BVB och CSV blev klart så har vi tre varit inlånade till en annan chef och jag har ALLTID trivts! :) Både med det första och lite mindre gänget, men också sen vi kom in på okgområdet till det lite större laget. ALLA är verkligen supersnälla och vad vore jobbet utan arbetskamrater? Nu har det till och med blivit så att jag byter om tillsammans med alla gubbar och lärlingar och det är liksom inget konstigt med det egentligen. Det allra bästa är att jag blir behandlad och accepterad precis som alla andra. Ja det är liksom ingen särbehandling bara för att jag är lärling eller tjej, utan jag är en i laget och det är så himla skönt. :)
Nu står jag i valet och kvalet om att antingen vara kvar på OKG eller följa med in till Oskarshamn på byggservice. Hjälp! Jag känner att jag vill utvecklas så mycket som möjligt och lära mig allt som bara går att lära, men det är samtidigt synd att lämna ett sådant härligt gäng och OKG är ju en väldigt speciell arbetsplats och jag är tacksam för att få ha chansen att jobba där. Cheferna har kommit överrens om att jag får välja var jag vill vara någonstans och när dom sa det så sa några jobbarkompisar: "Johanna ska va med oss!" och idag började dom prata om mutor för att jag skulle stanna kvar. Behöver jag säga att det känns bra att få höra sånt? :) Jag förklarade för min "tillfälliga" chef att jag antagligen följer med in till Oskarshamn, men det lät som att han också tycker att jag ska vara kvar på OKG för han påstod att det är nästan samma jobb, men att jag isåfall är välkommen tillbaka när jag vill. :)
Ibland känns det verkligen som att livet är för bra, men lite tur kanske det beror på också. ;) Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det där nervösa samtalet som jag ringde till Tobias i Januari skulle leda till så otroligt mycket. På dom här fyra månaderna har jag utvecklats väldigt mycket, lärt mig en hel del, blivit mer mogen, fått ett ännu bättre självförtroende och givetvis träffat väldigt många trevliga människor. :)
/Johanna
Kommentarer
Trackback
