Nya möjligheter
Nyår firade jag i Figeholm med trevligt folk och givetvis med min fina pojkvän. :)
2011 var ett väldigt händelserikt år för att nämna något så blev jag invald i byggnadsnämnden som ledamot. Då visste jag nog inte riktigt vad det var som jag tackade ja till egentligen, men jag har aldrig ångrat att jag gav mig in i detta utan tvärtom det är något som jag är väldigt tacksam för. Det var mycket nytt i början och jag tycker detta är så intressant och roligt, så jag hoppas verkligen att jag får fortsätta med detta ett bra tag till. :)
Våren var ganska så tuff och det kändes som om livet gick i 200 km/h och att jag knappt hann med hälften utav allt som jag ville göra. Efter 5 år som tränare och dansledare för dansgrupperna så bestämde Magda och jag oss för att sluta med detta. Det upptog ibland en ganska så stor del utav vår fritid; nya danser skulle göras, lappar och planering skulle också hinnas med och vi hade nog världens sämsta träningstider. Självklart så var det svårt att sluta med allt detta som Magda och jag tillsammans har byggt upp under dom åren och barnen saknar jag fortfarande för dom var alltid så glada och fulla med energi.
Min student var helt fantastisk och det var med blandade känslor som jag lämnade världens bästa skola och världens härligaste klass. Jag skulle lätt kunna tänka mig att gå om gymnasiet igen bara för att det var så himla roligt. Under dom tre åren utvecklades jag något enormt och jag mognade väldigt mycket som person.
Arbetslösheten efter studenten var dock inget vidare, men tack vare kontakter så fick jag ett jobb som jag inte ens behövde söka och fyra veckor på kyrkogården blev fyra månader. Det jobbet har givit mig otroligt mycket erfarenheter och jag gjorde saker som jag aldrig i livet trodde att jag skulle klara av, men är man bara lite envis så fixar man det mesta.
I slutet av augusti tog jag tag ordentligt i träningen och det var nog det bästa jag kunde göra för jag älskar att gå till gymmet och mår så mycket bättre när jag får träna. Det roliga är att träningen nu har hållt i sig i flera månader, antagligen för att jag tycker att det är så kul. Att springa tjejmilen i september är något som jag verkligen ser fram emot och det känns bra att ha ett mål med träningen.
Året kunde givetvis inte sluta bättre än med att jag träffade min Daniel.
Nu känns det som om allt bara kan bli bättre 2012 och förhoppningen är att hitta ett bra jobb innan sommaren eller uppta pluggandet igen i höst. Det är sånt som återstår att se. Hälsan och träningen kommer prioriteras så mycket som det bara går. En ordentlig nystart kommer det helt enkelt att bli så får vi se vart det leder.
En fin bild på saknade tjejer som togs på studenten.
/Johanna
2011 var ett väldigt händelserikt år för att nämna något så blev jag invald i byggnadsnämnden som ledamot. Då visste jag nog inte riktigt vad det var som jag tackade ja till egentligen, men jag har aldrig ångrat att jag gav mig in i detta utan tvärtom det är något som jag är väldigt tacksam för. Det var mycket nytt i början och jag tycker detta är så intressant och roligt, så jag hoppas verkligen att jag får fortsätta med detta ett bra tag till. :)
Våren var ganska så tuff och det kändes som om livet gick i 200 km/h och att jag knappt hann med hälften utav allt som jag ville göra. Efter 5 år som tränare och dansledare för dansgrupperna så bestämde Magda och jag oss för att sluta med detta. Det upptog ibland en ganska så stor del utav vår fritid; nya danser skulle göras, lappar och planering skulle också hinnas med och vi hade nog världens sämsta träningstider. Självklart så var det svårt att sluta med allt detta som Magda och jag tillsammans har byggt upp under dom åren och barnen saknar jag fortfarande för dom var alltid så glada och fulla med energi.
Min student var helt fantastisk och det var med blandade känslor som jag lämnade världens bästa skola och världens härligaste klass. Jag skulle lätt kunna tänka mig att gå om gymnasiet igen bara för att det var så himla roligt. Under dom tre åren utvecklades jag något enormt och jag mognade väldigt mycket som person.
Arbetslösheten efter studenten var dock inget vidare, men tack vare kontakter så fick jag ett jobb som jag inte ens behövde söka och fyra veckor på kyrkogården blev fyra månader. Det jobbet har givit mig otroligt mycket erfarenheter och jag gjorde saker som jag aldrig i livet trodde att jag skulle klara av, men är man bara lite envis så fixar man det mesta.
I slutet av augusti tog jag tag ordentligt i träningen och det var nog det bästa jag kunde göra för jag älskar att gå till gymmet och mår så mycket bättre när jag får träna. Det roliga är att träningen nu har hållt i sig i flera månader, antagligen för att jag tycker att det är så kul. Att springa tjejmilen i september är något som jag verkligen ser fram emot och det känns bra att ha ett mål med träningen.
Året kunde givetvis inte sluta bättre än med att jag träffade min Daniel.
Nu känns det som om allt bara kan bli bättre 2012 och förhoppningen är att hitta ett bra jobb innan sommaren eller uppta pluggandet igen i höst. Det är sånt som återstår att se. Hälsan och träningen kommer prioriteras så mycket som det bara går. En ordentlig nystart kommer det helt enkelt att bli så får vi se vart det leder.
En fin bild på saknade tjejer som togs på studenten.
/Johanna
Kommentarer
Trackback
